Mötesplatsen för dig inom bygg och fastighetsbranschen, feb, 26 2017
Senaste Nytt

Nertjärad ö får nytt liv

Träbron som förbinder Beckholmen med fastlandet. Stundom hal, men en vacker entré till ön. Foto: Hans Loord
Träbron som förbinder Beckholmen med fastlandet. Stundom hal, men en vacker entré till ön. Foto: Hans Loord
Stöttboden vars syll man var tvungen att byta ut. Foto: ECS-Teknik
Stöttboden vars syll man var tvungen att byta ut. Foto: ECS-Teknik
Publicerad av
Hans Loord - 12 feb 2016

Alldeles nära både Gröna Lund, Skansen och på andra sidan vattnet sedd från Fåfängan ligger ön Beckholmen. Lite okänd, men kanske mest känd för kranen målad som en giraff. Vad finns egentligen där och vad är historien bakom?

Beck kallas den trögflytande vätska som blir till vid destillation av tjära. Beck och tjära en viktig exportprodukt för Sverige under träfartygens era. Tjäran användes exempelvis för att öka motståndskraften mot vatten och röta hos rep, tyg och trä, medan becket användes för att täta båtskrov, tunnor och annat. Beck tillverkades genom att koka tjära i så kallade becksjuderier. Ett av Sveriges viktigaste sjuderier låg från 1600-talet och fram till slutet av 1800-talet på Beckholmen.

Flera verksamheter Beckholmen är inte, som man skulle kunna tro, en övergiven plats. Nej, här bedrivs idag flera olika verksamheter. Kommersiellt bedriver Stockholms reparationsvarv verksamhet här och tar in större båtar i Gustav Vs docka och mindre i den östligaste. I dockan mellan dem, kallad västra dockan, arbetar Beckholmens dockförening, som i sin tur är en sektion av Sveriges Segelfartygsförening. I dockan kan medlemmar och andra ta in sina båtar för reparation till självkostnadspris. De båda verksamheterna lever sida vid sida men hjälper också varandra vid behov.

Behov av sanering Flera århundraden av tjärhantering har lämnat omisskännliga spår på ön. Rinnande tjära och bräder i lager på lager har inte bara givit synliga spår utan även spridit gifter i marken och i Saltsjön. Ett starkt behov av en grundlig sanering har funnits. Efter att Djurgårdsförvaltningen tagit över ansvaret för ön har man startat ett vårdprogram för byggnaderna. I vårdprogrammet innefattas tio byggnader, men även en elfte byggnad har tagits om hand. Den, kallad Vaktstugan,  kom inte med i vårdprogrammet initialt då den ansågs bortom räddning. Men Kungliga Djurgårdsförvaltningen, ECS-Teknik och Färemo Bygg och Produktion ville inte ge upp byggnaden.

Sanering med dammsugning Naturvårdsverket och Länsstyrelsen satte krav på sanering och man gjorde ett grundligt arbete. - Det fanns kvicksilver och arsenik i marken efter den marina verksamheten som funnits här, men det stora arbetet handlade om resterna efter den brandfarliga, berättar Claes Lindgren vid Kungliga Djurgårdsförvaltningen.

Claes Lindgren berättar vidare att nästan hela Beckholmen brann på sjuttonhundratalet och att det då var bara en byggnad, det så kallade Dockmästarbostället, som klarade sig.

-Man har tagit bort all lös jord på hela ön och sparat en del vegetation i form av vissa träd som man till och med har dammsugit rötterna på, vilket är ganska unikt, menar Claes Lindgren.

Den östra sidan på ön var mest förorenad och man tvingade gräva bort 3-4 meter djupt för att få bort giftet. Efter saneringen har man tagit prover för att se att den har lyckats. Innan saneringen spreds giftet ut i Saltsjön och nådde ända bort mot Vaxholm.

Mission Impossible lyckades Projektledare Knut Åkesson  berättar att Vaktstugan inte skulle gå att rädda mycket på grund av att man inte kunde klara att sanera under den, men att man med teamtänkande och ett öppet sinnelag lyckades se en möjlighet att trots oddsen rädda byggnaden. - Det var framför allt skorstensstockarna stående på kulturlagret som utgjorde problemet. Vi kom på att vi kunde bygga stöttor som avlastade dem och kunde på så vis komma åt att rensa bort kulturlagret. Vi byggde också nya stålpelare ner till berget och gjöt in delar av den övriga grundläggningen, berättar platschef Hans färemo.

Nytt liv med gamla metoder Alla de tio byggnaderna tas nu om hand och det görs med beprövade metoder, exempelvis med linoljefärger innehållande zinkvitt och slamfärger på fasader. En del byggnadsdelar måste bytas ut. Bland annat har man bytt ut syllen på byggnaden kallad Stöttboden och man har rustat upp källaren på Dockmästarbostaden. Alla skador som uppstått i samband med saneringen måste också åtgärdas. - Det gäller ju att sköta om byggnaderna, menar Knut Åkesson.

Giraffkran och framtiden - När vi ser framåt ska vi återuppta planarbetet för att se vilka verksamheter som ska vara här. Det finns inte många dockor av den här sorten och de servar ett stort upptagningsområde. En annan viktig sak för framtiden är att vi kommer att installera bergvärme här på ön som ska ersätta oljeeldningen, säger Claes Lindgren. Men hur var det nu med de där ”giraffkranarna”? - De kranarna hör egentligen inte hemma på Beckholmen från början och klarar inte att lyfta båtar heller. Från början var de två, stod nere i Hammarbyhamnen och flyttades till ön först 1988.De målades i ”giraffmönster” efter en idé av konstnären Tor Svae. Nu står en kvar på ön, men vi vet inte hur vi ska göra med den ännu, avslutar Claes Lindgren.

Beckholmen, oavsett vad som sker med ön i framtiden, har befriats från resterna av århundradens becksjuderi och har blivit en ö där man både kan vistas och verka.